Idag kom jag fram till hur jävla inpräntat det är i min skalle att ingen bryr sig om hur andra mår egentligen. Säkert fler än jag som känner igen detta, alla frågar "Hur mår du?" och jag svarar alltid "Bara bra!". Men ingen förväntar sig något annat svar än det. Det är ingen som är intresserad av att lyssna på när jag babblar om mina bekymmer i livet, därför håller man tyst om dem och svarar att man mår fint. Varför gör vi det egentligen? Håller tyst? Alla vet ju om att det känns bättre att få prata ut om saker?
Jag kom fram till detta och började fundera över det tidigare idag, när pappa kom hem på lunch och sa "Tja, hur är läget?" och innan jag ens hann tänka över det så svarade jag "Bara bra!". Men egentligen så hade jag grymt ont i halsen, lock i öronen, mens värk och en svidande näsa efter alla gånger jag snutit mig under dagen. Wierd, or what?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar