Jag är din

jag är din

Kvällshumor

Okej okej, jag är dålig på att uppdatera

Men nu uppdaterar jag i alla fall! Så njut av det jag har att berätta! ;) 

Idag när jag stod och huttrade och väntade på bussen blåste många saker omkring i mitt huvud. Först mitt hår utanpå huvudet, men annat inuti. Först var jag sur för att det var så kallt. Jag ville inte betala 13 kr för en bussresa jag inte skulle njuta av eftersom bussen verkade bli full, och både min kropp och knopp skulle må bättre av den 50 minuter långa promenaden jag hade velat gå hem istället. Men svinkallt var det, hade ingen mössa och luvan blåste av hela tiden. Så jag valde bussen framför förfrysning.
    Sedan såg jag ett spöke ifrån mitt förflutna. Jisses vad det började surra i huvudet då. Saknar jag hur mitt liv såg ut förut? Vad saknar jag? Vem saknar jag? Vad saknar jag med dem personerna? Kan jag få tillbaka det jag saknar igen? Behöver jag då ta tillbaka den personen i mitt liv för att få dem sakerna jag saknar med dem? Ja, till och med jag blev förvirrad. Men några saker kom jag i alla fall fram till.

Jag har länge gått runt och trott att "jag har ingen bästa vän längre". Men det stämmer ju inte. I mitt huvud så har ordet "bästa vän" länge betytt en person jag kan dela allt med, som alltid finns där ett sms bort, som vet mycket om mig, vad jag gillar och inte gillar. Ja, alltså typ som en pojkvän fast utan sex och kyssar; en del av mig, nu och för alltid. Men så är det ju inte, eller det kan vara, men måste inte vara så.
    En bästa vän är ju vad ordet säger att det är, den bästa vännen. Den vännen du skulle sätta som nr 1 om du gjorde en lista på dina vänner, den som står dig närmast och den du har bäst kontakt med. En bästa vän kan ju ändras över några månaders tid, eller inte. Och om man tänker så, så har ju jag en bästa vän, en riktigt bra sådan också! Och genast kände jag att jag blev lite varmare där i kylan på busshållplatsen. Sen måste jag tillägga att denna vännen faktiskt passar in i en många av dem kategorierna jag nämnde nyss också i min förra åsikt om "bästa vän-krav".

Jag kom även fram till att jag hatar hur mitt liv ser ut för tillfället, och sparkade då lite extra i gruset. Men det är ju en annan historia.

Mer saker jag virkat på sistone: 

Livet flyter på..

Har varit otrolig rastlös och obeslutsam på sistone. Har hoppat från det ena projektet till det andra, tillbaka till det första och sedan påbörjat ett tredje. Vet inte hur Rasmus stod ut med mig i helgen som var, men det gjorde han. Han var där för mig varje sekund tills han var tvungen att åka till jobbet på måndagen, det betydde otroligt mycket, behövde verkligen honom... Känns så hemskt tomt här nu utan Zigge. Dem första dagarna var dock mest hemska, man hörde någon som drack ur hundvattenskålen och trodde det var Zigge, man hörde någon bädda runt i en hundsäng och trodde det var Zigge, man sökte omedvetet rummet efter den tredje hunden... nej usch. Han var seriöst min absolut bästa vän sedan jag var åtta år, vi växte upp tillsammans. Det längsta jag vet som jag varit utan att se honom det var en vecka när vi åkte till Finland på semester och Zigges uppfödare fick ta hand om honom under tiden. Tror han var två år då. Annars har jag aldrig varit utan honom i mer än några dagar här och där som man sovit över hos kompisar... Nu har det snart gått åtta dagar utan honom... usch. 

Här är i alla fall dem tre sakerna jag virkat dem senaste dagarna. Den sista var svår att fotografera, men det ska i alla fall vara en kanin. Har gjort mönstret på den själv.

Zigge

 Du har varit min närmsta vän sedan jag var åtta år gammal. 

Vi har haft kul, gosat, tjuvätit, ställt till med hyss och vuxit upp tillsammans. 

Det finns otroligt många underbara minnen med dig.

Jag kommer att sakna dig varje dag i resten av mitt liv.