Okej. Jag är ledsen, idag blev det ingen utmaning, tar den kanske i morgon.
Ni förstår, jag var inte på humör idag för en utmaning. Jag står redan inför en riktigt stor utmaning vilket som. Att överleva. Klara mig igenom dagen. Sova under natten. Inte drömma mardrömmar. En ganska så stor utmaning faktiskt.
Idag blev det värre. Jag har blivit bestulen, inbrott i källaren där de tog flera av mina saker jag köpt inför flytten hemifrån efter gymnasiet sen, stekpanna, sänglampor... Man måste ju älska dagens samhälle.
Men det är inte allt, nej nej. För vet ni, varje dag var en utmaning för mig även innan detta hände. Något jobbigt har hänt mig som jag håller på att ta mig igenom, försöker förtränga det, glömma det för alltid och sluta bry mig. Gå vidare helt enkelt. Inte det lättaste när det hemsöker en under nätterna hela tiden måste jag säga.
En bild. En låt. Ett ljud. En kommentar. Ett minne. En sak... Mer krävs det inte för att riva den lilla mur jag lyckats bygga upp.
Rasmus gör allting bättre. Utan honom... Jag är bara så glad över att du finns här för mig Rasmus, trots allting. Och det vet du.
Ha. Underhållande. Jag fyller snart arton och jag har aldrig varit såhär olycklig förut. Kan vi inte dra fram den födelsedagen tills allt det här är över? Om det nu går över... Men jag måste tro att det kommer göra det. Det blir bättre. Det ska bli bättre. Jag får väl helt enkelt bli arton... ändå. Släkten kommer ju inte göra mig gladare direkt... den konstiga familjen Olsson, ingen bryr sig om vår existens. Knappt någon av dem är ens medvetna om att jag blir arton i sommar. Ingen hälsar på, ingen ringer, ingen bryr sig. Fan, på midsommarafton hälsade dem inte ens på oss när vi kom över! Så fick vi inte ens plats vid bordet och fick sitta ensamma i huset och äta utan bestick, för det fanns inte så det räckte till oss. Sen gick jag och satt i bilen och ingen märkte något. De hälsade alla på Neo istället för mig, vår valp. Även fast jag höll honom i kopplet. KUUUL.
Nej nu ska jag sluta. Godnatt, ledsen för att ni fick genomlida informationen.
Fan alex :( ja är ledsen för allt som hänt. Ja finns alltid hos dig men då måste du ta steget och söka tröst hos mig. Du kommer alltid betyda nåt för mig och ja skulle berövat dig på din 18 års dag för att ge dig ett riktigt 8 års kalas men ja själv är ju inte 18 så jag kan inte :'( finns alltid för dig hoppas du vet de. Du kommer alltid vara min alex oavsett vad!
SvaraRadera