Sååå charmigt!

Man kan inte låta bli att få ett stort fånigt leende på läpparna när man ser Elton stå bredvid tvättmaskinen med lyckliga ögon och utstrålar hoppfullhet. Mamma har lite problem med sin rygg, så därför har hon lärt Elton att plocka ur tvättmaskinen åt henne, så han tar försiktigt ett klädesplagg i munnen och går över och ger det till mamma som hänger upp det, sedan vänder han om och hämtar ett nytt klädesplagg ur tvättmaskinen. Jättegulligt! Och självklart får han en liten godisbit efteråt varje gång. Så då har den smarta voffsen lärt sig; när någon plockar ur tvättmaskinen så kan man smyga fram och hjälpa till, och enkelt få en liten godisbit efteråt! Så därför står han alltid där, när man hänger tvätt och tittar hoppfullt på en, och väntar på att man ska säga "Tack tack!" som är kommandot mamma lärt Elton för att plocka upp något. Man kan inte låta bli att le, det är för sött! :D

Elton kan faktiskt plocka upp nästan allt som faller ner i golvet också, det är bara att säga "tack tack!" och peka på det man vill ha, så får man det. Men nycklar tycker han inte är någon höjdare att plocka upp, vilket jag kan förstå! Men man måste komma ihåg att ge honom en liten godisbit efteråt, annars får man en hund som stirrar ut en i en evighet! :P

Oh well, nog om Elton nu. 
    Igår var jag, mor och far och kollade på en majbrasa, liksom resten av hela Sverige var. Vi åkte ut till Sundbyholm och tittade, men vi stannade inte så länge, bara en halvtimme- en timme ungefär sedan åkte vi hem och åt tacopaj! Om nom nom. Broder kommer över idag, han jobbade igår annars hade han också varit med. Ska bli trevligt! Måste komma ihåg att tvätta håret innan dess bara...

Majbrasan i Sundbyholm

Stranden

Stranden

Nja, det här funkar ju inte riktigt för mig känner jag nu. Jag kan inte bara skriva massvis med text om Elton och sedan bara utelämna andra voffsar.
    Neo är för tillfället på en utställning med mor och far, har ännu inte hört något om hur det gick, men han har inte tuggat på sina öron på jättelänge (som var hans fina vana under hela hans uppväxt hittills), så det har nog gått bra! Förra veckan fick han första pris i klass ett i lydnad, känn på den ni! Duktig voffse.
   Jag saknar fortfarande Zigge något enormt... två månader sen idag som vi tog bort honom... Det är kämpigt. Jag har drömt om honom många gånger under dessa två månader, den senaste drömmen höll sig fast i minnet bäst. I drömmen var Zigge ett spöke som följde mig runt här hemma och bara jag kunde se honom. Men jag kunde inte bara se honom, jag kunde krama honom, dra mina fingrar genom hans päls och känna doften av honom. Och jag blev påmind om saker jag trodde jag hade glömt bort, så som att han alltid gick framför ens fötter så man knappt kom fram, och att han faktiskt inte luktade gott, utan ganska illa eftersom han var gammal. Och hans andedräkt, woooo.... den glömmer man inte lätt! :P Men i drömmen var det som om Zigge fanns igen, och det kändes bra. Mamma säger att det är Zigge som saknar mig och kommer och besöker mig i mina drömmar. Det låter som en trevlig förklaring. ♥