Men vad fan ska jag bli? Varför valde jag den här linjen? Barn och fritid, what the fuck? Barn är gulliga, visst. Men jobbiga i längden. Kommer jag verkligen klara av att jobba med ungar? Eller ska jag bli något annat istället, psykolog, polis? Ska jag bli polis måste jag drastiskt ta och göra något åt min fysik. Bättre kondition, uthållighet, smaaaalaaare...
Apropå det. Vi fick göra ett test idag på Hälsopedagogiken, om hur bra livsstil man har. Bästa resultatet man kunde få var "Utmärkt", sedan var det "Bra" Därefter "Tveksamt" och sist "Oroande". Jag fick inte Oroande, men jag fick Tveksamt. Och då har jag på den sista månaden förbättrat mig en hel del sedan innan, vilket betyder att jag antagligen låg på Oroande förut, men nu förflyttat mig till Tveksamt. Stod en jävla massa text om resultatet också, som att jag måste bättra på mig på mina största brister osv. Dvs: Kondition. Självkänsla. Humörsvängningar. Vikt. Måltider. Och lite mera. Shit, det är ju MASSOR?
Fast jag måste säga att jag jobbar lite smått på konditionen, för jag cyklar till och från skolan varje dag, och även till och tillbaka från Älsklingen, har inte tagit bussen någonting alls ännu. Bara en gång, det var i helgen när Mattias kom ner, men det var ju bara för att inte han hade någon cykel, det hade ju varit lite elakt annars.
Vikten går åt helvete. Förra veckan gick jag ner ett halvt kilo, men denna vecka har jag inte pallat, så jag har säkert gått upp minst det dubbla. Men jag orkar inte oroa mig. Börjar om igen i morgon.
POSITIVA TANKAR NU SARA!
Jag ska äta pizza idag, fan vad gott! <3
Förstår <3 Typ så positiv brukar jag vara. Och visst meningslöst är mkt och inte vet man varför man är där man är nu bla med gymnasiet. Men tänk på din pojke och pizzan så blir det lite lite bättre. *Should take my own edvice* Take Care så hörs vi
SvaraRadera